Internationellt • Monolog • Teater En mångbottnad monolog om levnadskonstnären Elis Sinistö. I Det lyckligaste är att vara lycklig tecknas en personlig bild av Elis Sinistö (1912–2004) som var en DIY-konstnär och eremit vars hela livsfilosofi byggde på människokärlek. Med monologen vill finska Teater Avoimet Ovet hylla både Sinistö och teaterns egen skådespelare Taisto Reimaluoto, som ikläder sig rollen som Sinistö. Pjäsen korsbelyser Reimaluotos egen levnadshistoria och Elis Sinistös liv genom att vackert fläta ihop de två stora livsälskarnas berättelser. Elis Sinistö föddes i Uleåborg 1912 och levde ett minst sagt händelserikt liv. Han var astrolog, byggare, arbetare, balettdansare, eremit, filosof, yogi, internationell stjärna, värdshusvärd, ufoskådare, nudist och pacifist. Han var dessutom vig som ett vilddjur och levde i sitt egenhändigt byggda paradis, Villa Mehu tills han blev 92 år gammal. Även i Taisto Reimaluotos levnadskonst finns en glädje och lekfullhet som avspeglar sig i de roller han har valt att spela. På sitt sätt påminner den om de ljusa dragen i Sinistös utopi och människokärlek. På motsvarande sätt som Sinistö byggde upp sitt livsverk som en retreat för sökare och trötta resenärer bjuder Reimaluoto i sina föreställningar åskådarna på en viloplats att pusta ut och få intellektuell stimulans. Det lyckligaste är att vara […]